Dags för ny uppdatering, fem månader efter operation. Jag är i gång ordentligt med träningen. Det blir mest pendel-cykling till jobbet, men jag springer allt mer. Har sprungit några intervallpass – korta backar, 400-ingar, fartlek. Det går hyggligt bra, men jag blir lite öm i tån efteråt. Känner fortfarande varken att jag ångrar operationen eller att det blivit påtagligt bättre. Än så länge väger uppehållet i träningen p.g.a. operationen över, så det inte riktigt känns värt att ha gjort operationen. Men jag kan springa och blir snabbt i allt bättre form, om än från en låg nivå. Jag trappar upp löpningen försiktigt. Sprang fyra mil i januari, sju mil i februari och är uppe i tio mil nu i mars. Fem 400-ingar i 3.20-3.30 fart funkar bra nu, att jämföra med 3x2min@4.10 för en månad sedan. Samtidigt har jag cyklat 70 mil i år och en hel del alternativ träning och rehab, så träningsmängden är riktigt bra. Diskbråcket är fortfarande ett större problem än tån. Jag är väldigt stum och stel i höger lår, höft och vad. Undrar om det någonsin kommer släppa.
Hur går det med löpningen? Är stegutveckling bättre efter op? MVH Dan Savik
Ursäkta att jag inte uppdaterat på länge! Det kan ju ha två anledningar; det gick inte så bra så det blev för tråkigt att skriva eller det gick finfint så bloggen känns irrelevant. Jag skyller på det senare, tack och lov! Angående hur mycket jag kunde böja tån innan operation; nästan ingenting! Den var i princip ”stelopererad” redan innan. Operationen gjorde den lite styvare och med bättre vinkel så att det inte längre är lika smärtsamt. Har du tur så kan man slipa bort förhårdnaden och frilägga leden för att öka rörligheten. Har hört att det ofta funkar bra. För min del fanns det ingen led att rädda, inget brosk kvar och helt förbenad led, så det var bara steloperation eller ingenting som gällde. Är glad att jag stelopererade, klart bättre nu än innan.