Kategori: Hallux Rigidus

Lägeskontroll två dagar efter operationen. Allt ser fint ut! Det fanns inget friskt brosk kvar i leden mellan stortån och foten. Hallux rigidus med helt stel led. Läkaren berättade att han forskat och publicerat kring bedövning och smärtlindring vid just denna typ av operation och hans rön används i hela världen. Det ligger en blockad av nerverna fortfarande. Den blockaden gör att jag knappt har ont fastän han kört i två skruvar rätt genom tån. Fantastiskt! Och själva operationen var också en bra upplevelse. Den gick fort. Jag lyssnade på Petra Månströms maratonpodden för att slippa höra otrevliga ljud.

Jag pratade med en kvinna i väntrummet, som stelopererade tån för en tid sedan på en annan klinik. Hon hade haft mycket ont hela vägen upp från tån till underbenet. Just nu tänker jag inte skriva var jag gjorde ingreppet, så att ni inte tror jag är ”köpt”, men nog känns det som att jag haft turen att komma till rätt ställe.

Just därför att jag inte känner den smärta, som ”egentligen” finns där, är det viktigt att jag inte belastar stortån. Jag har min specialsko, som hjälper mig med det. Det är ett rejält sår, som ska läka. Foten i högläge så mycket som möjligt. Inga promenader, gå så lite som möjligt, första två veckorna. Cykla i luften och vifta på foten och tårna är bra, men där går gränsen just nu.

Välkommen!

Ett dygn sedan min stortå stelopererades. Jag börjar här. Men det är slutet som intresserar mig. Denna bloggs sista sida, resultatet. Om det vet jag inget nu.

Låt oss ha det klart från början; det finns oändligt många värre skador, sjukdomar, olyckor och operationer. Men genom hela denna blogg är det hallux rigidus, steloperation och vägen tillbaka till löpning som står i fokus. Framgångar och motgångar, tankar och erfarenheter. Sparsamt med fakta – jag är ingen expert och hoppas därför få hjälp med faktafel, som eventuellt smyger sig in.

Hur går det att springa efter steloperation av stortån? Självklart sökte jag genom nätet efter erfarenheter. Och jag hittade en del svar. Jag tar fasta på ”om jag bara vetat skulle jag gjort det här för tio år sedan”, ”fantastiskt, äntligen utan smärta”. Men många trådar lämnar ett tomrum. ”Jag har stelopererat min stortå. Läkaren säger att jag inte kommer kunna springa, men då känner hen inte mig.” Vad hände sedan? Jag har ännu inte läst ”Jag har satt personbästa på alla distanser efter min steloperation”. Jag tror inte den här bloggen slutar så heller. 51 år gammal hade det varit en rejäl utmaning även med en helt frisk tå. En del PB är 20 år gamla. Steloperationen har varit lyckad om jag slår ett personbästa. Ja, det får kanske bli mitt mest ambitiösa mål; ett personbästa på någon distans mellan 1000 meter och 100 km! Ett fullt tillräckligt mål, är att kunna springa regelbundet och obehindrat, njuta av det utan smärta. Det räcker mer än väl, vore underbart! Under alla omständigheter hoppas jag den ska inspirera och hjälpa andra att ta rätt beslut, vilket det nu är, och jobba för att komma tillbaka till träning och ett aktivt liv med eller utan hallux rigidus.

Jag väntar fortfarande på att det ska börja göra ont efter operationen. Det var ju ändå ett hyggligt ingrepp. De första timmarna tänkte jag att lokalbedövningen inte släppt ännu. Men nu, ett dygn senare, har den förstås släppt. Och jag har inte särskilt ont. Jag tar förvisso smärtstillande och är mestadels liggandes med foten i högläge. Men jag hade trott det skulle göra infernaliskt ont ett par dagar. Icke så. Känns ungefär som stortån värkte efter målgången på Hässelbyloppet för tre dagar sedan. Men visst, vad är väl en spik i foten, eller två?